Möten

Möten – Fikahistorier

Fika med prinsen

Det var i mitten av 70-talet då Prins Bertil av Halland ofta besökte sitt fritidshus i Tylösand och dessutom tillsammans med Prinsessan Lilian var en tämligen vanlig besökare i affärer och på näringsställen i Halmstad.

Familjen var och fikade på ett av kafeérna längst Storgatan när Prinsessan Lilian och Prins Bertil kom och slog sig ner vid bordet jämte oss som vilka fikabesökare som helst. Vi viskade tyst till vår dotter, tre år, ”där sitter Prins Bertil”. Dottern tog en lov runt bordet och uttryckte sedan högt och tydligt till alla besökares glädje: ”Han har ju ingen krona på huvudet.”

Anders

Fikachocken

Vid ett besök på vackra Capri för ett par år sedan slog vi oss ner på en vanlig trottoarservering och beställde var sin kopp espresso. Kaffet kom in, som vanligt i Italien en mycket liten skvätt gott kaffe på botten av en mycket liten kopp. Döm om vår förvåning när notan kom: 9 euro per kopp! Det torde vara sett till literpriset världens dyraste kaffe.

Anders

Båttur med kaffekorg

När jag och min tvillingsyster Stina var 5 år och lillasyster Caroline var nyfödd köpte mamma och pappa ett torp i Nyehusen, Yngsjö. Det ligger vid kusten tre mil söder om Kristianstad. Torpet ligger 700 meter från havet och bara en liten bit ifrån en gammal träbro som går över Helge Å. Alla mina barndomsminnen med kojbyggen, jordgubbsplockning i tidiga tonåren, cykling utan att hålla i styret finns i Yngsjö. Allra härligast var att cykla ner till stranden och ligga och sola och bada.

När jag hörde ditt tema om fikahistorier så var det första som kom, enklast men underbaraste våra båtturer som barn på Helge Å där mamma hade packat en korg med kaffetermos, saft, skorpor och franskbrödbullar från bageriet i Yngsjö by. Vi hade en träbåt med utombordsmotor. Pappa skötte motorn och bensindunken. Ibland fick vi styra båten. Längst med ån var det ängar som det lätt gick att ta sig i land från vår båt. Filt och kaffekorgen togs fram. Vår faster, farbror och kusin Thomas bodde om somrarna i Åhus. När de kom på besök eller någon annan familj så skulle denna båttur göras med kaffekorgen. Vackra kor gick och betade vid lite olika ställen vid åkanten.

Båten använde Stina och jag, vi hade roddtävling med en svart eka som en fiskardotter rodde. Inga flytvästar på ån. Jo vår yngre syster hade en flytväst. Vid bron var det 6 meter djupt. Vi hade en annan frihet mot dagens barn.

Tjusiga konditorier har jag besökt men inget speciellt minne har etsat sig fast.

Till världens bäst Maria

Gunilla

Örat

En liten tvååring ville dricka ur en kopp, inte en mugg. Då sa jag att ska du dricka ur en fin porslinskopp då skall du hålla i örat. Han tog tag i sitt eget öra. Skratt på detta runt kaffebordet hos mormor och morfar. Idag är sonen 50 år fyllda, och hört berättelsen många gånger.

Britt

Te

Jag kommer alltid att minnas när min man efter vår första dejt försökte att bjuda hem mig på te. Jag hade garanterat tackat ja men problemet var att klockan var typ 02.00 och då dricker inte jag te, så den gången blev det ett nej. Men efteråt har det blivit många fikastunder tillsammans. Slutsatsen är att ett nej inte alltid behöver betyda nej för alltid.

Britt-Marie

En fikastund i nordvästra Skåne

Vi är tre pensionerade farbröder, samt en gammal hund, som en eller ett par gånger om året åker bil längst äldre järnvägssträckningar, både befintliga och även upprivna. Vi tittar på vad som finns kvar, gamla stationsbyggnader mestadels men också industribyggnader och intressanta kyrkor.

För ett par år sedan följde vi sträckningen för Skåne – Smålands Järnväg. Den byggdes i början av 1890-talet och är till största delen nu riven. Järnvägen utgick från Kärreberga utanför Helsingborg och gick till Värnamo. Köpmännen i Helsingborg var ekonomiskt drivande vid järnvägsbygget. Järnvägen anslöt till det befintliga nätet på ett flertal ställen. I Ljungby korsades den smalspåriga Vislanda – Bolmens järnväg.

Fikapausen ägde rum just i Kärreberga där Skåne – Smålands Järnväg anslöt till järnvägsnätet i nordvästra Skåne.

En kylig höstmorgon satt vi i uppfällbara safaristolar iförda vinterjackor och inlindade i filtar precis vid ovannämnda anslutningspunkt i Kärreberga och drack medhavt kaffe och åt smörgåsar. Hunden tuggade på ett torkat grisöra. PÅ den befintliga järnvägssträckningen for ett par Pågatåg och några godståg förbi under fikapausen. Måste sett lite märkligt ut, där vi satt mitt ute på den skånska slätten utan någon bebyggelse i närheten.

Anders

Gul hatt, läkarbesök och fika på Najaden

Mycket tidigt en sommarmorgon knackade det på sovrumsfönstret hos mina föräldrar. Mina föräldrar ville säga hejdå innan de gav sig av på semester i sin lilla, nyinköpta, begagnade Opel. Jag blev rädd när jag vaknade, inte för knackningen utan för att jag inte kunde öppna ena ögat. Ögonlocket var helt uppsvullnat.

På förmiddagen tog farmor och jag bussen till Halmstad., klev av vid busscentralen på Stora Torg och traskade över bron till andra sidan Nissan. Några gator bort låg läkarmottagningen. Jag minns att jag kände mig så fin i min gula hatt med uppvikt brätte och brunt ripsband. Kanske var det vanligt några år in på 50-talet att små flickor i 5-6 årsåldern hade hatt när de var uppklädda, vilket man naturligtvis var vid ett läkarbesök. Från mötet med doktorn minns jag ingenting förutom att han gav mig en karamell. Svullnaden berodde på ett insektsbett.

Sedan kom resans höjdpunkt. På tillbakavägen gick vi ombord på skolskeppet Najaden, som på den tiden låg förtöjt ända framme vid Österbro (Slottsbron fanns ännu inte). Där slog vi oss ner vid ett bord ute på däck och farmor beställde kaffe, saft och kakor. Vi tittade nyfiket på alla bilar, cyklister och gående som passerade bron och njöt i fulla drag av vår fikastund. Det var verkligen inte vanligt för oss landsbygdsbor att gå på cafe´. För mig var det allra första gången.

Gunvi

En solig dag

Det var en solig dag och jag var på Österlen och efter många timmar körning jag var hungrig och kom på att jag måste handla mat, men affärer var stängda och kom fram till en pizzeria som håll på stänga dörren. Jag frågade om det var möjligt att få köpa bröd för jag har inte lyckats hitta en enda affär som var öppet. Men ägaren sa att han har stängt av ugnen men var villig och hade förståelser och bad mig att komma in och vänta tills han har satt på ugnen för bakning och bakade många bröd och en stor pizza, som skulle jag ta med mig. Jag var så glad och glömmer aldrig hans vänlighet.

Behnam

Morgonkaffe

Jag vaknade tidigt av fågelsång. Himlen var blå och solen värmde redan. Det skulle bli en vacker försommardag. Jag packade badväskan och cyklade till utomhusbadet. Så här dags var det bara några motionssimmare till som kommit. Jag simmade mina 1000 meter och satt sedan en stund i solen och torkade. Cyklade sedan hem igen där jag satte på kaffe och gräddade en croissant. Den underbara doften av nybryggt kaffe och nygräddad croissant spred sig i köket. Lite smör och marmelad på bullen och kaffe i koppen så var det dags att gå ut och sätta mig på trappan i morgonsolen. Jag njöt av kaffestunden. Ett skönt sätt att börja dagen och ladda upp inför jobbet.

Kristina

Fika i lekstugan

Vi hade en lekstuga i mitt hem. Den städades fint, möbler ut och golv sopades och skurades. Sedan lades trasmatta på, duk och blommor på bordet. Mamma var inbjuden på kaffekalas. Hon kom och drack av porslinsskärv från kaffekoppar, kakor olika stenar, kaffe vatten och jord. Där satt vi och njöt av kaffe och kakor i nystädad stuga ca 1950-tal.

Marianne

Trappen

I 27 år ägde jag ett 200 år gammalt hus i en liten by i Småland. Huset hade en veranda med tillhörande trapp (två trappsteg). Jag satt ofta på trappen med en kopp kaffe i handen och intog morgonen i trädgården eller avslutade dagen osv. Många av mina vänner talar fortfarande om fikastunderna på denna trapp.

I ett av skåpen i köket stod många olika handdrejade muggar. Gästerna fick själva välja sin mugg till fikastunderna.

Britt

Ett fikaminne från min barndom

Vi bodde vid en å Stensån/Halland, där vi ofta var och lekte och badade. Mitt i ån fanns/finns några flata stenar, som man kunde vada ut/ hoppa ut till. Där satt vi ofta hela familjen och fikade – ofta ”skrabbeluvor” från mormors recept

Vispas ihop:

1 ½ dl mjölk

1 ägg

½ dl socker

Röres i :

3 dl vetemjöl

2 tsk bakpulver

Stekes på järn i smör o doppas i socker.

Gott och underbart minne.

Tina

Regn

Det var ett födelsekalas för våra barn då tvillingar på 3 år och storebror 5 år. Hela släkten var hos oss och det var i mitten av juli. Vi hade dukat fint i trädgården, gammelfarfar, farmor, grannar och andra…..

Det var soligt och fint, men plötsligt kom det moln – med regn!!! Vi fick rusa in, alla efter bästa förmåga, dukar, servetter allt genomvått. Men alla bara skrattade.

Strax efteråt kom solen fram igen, men vi stannade inomhus för säkerhets skull. Barnen minns detta som ett roligt minne. Så även vi:

Bosse

Minnenas kopp

I min barndom hände det ibland att min familj åkte in till Halmstad för att göra stora ärenden. Vad det nu var kommer jag inte ihåg, men det jag kommer ihåg var den stora, vita, vackra koppen med sina små blommor och guldkant.

Den var fylld med ljuvlig chokladmjölk och en stor klick vispad grädde, äkta vara var det! Det var på cafe´ Centrum som detta hände. Ett trevligt cafe´en trappa upp ifrån Epa affären, i källaren var Sivert´s fiskhandel!

Härliga minnen

PS. Bilfärden tog en och en halv timme, dåliga vägar och färden gick genom små samhällen,trevligt! Detta hände på 1950-talet.

Lislott

Pariservåffla

Jag växte upp på Östgötaslätten. Familjen åkte en gång i månaden till ”stan” Motala, för att uträtta div. ärenden. I väntan på tåget hem besökte vi oftast Ellas Konditori där jag alltid valde min favoritkaka, Pariservåffla.

Vid ett tillfälle hade jag ett tandläkarbesök strax före hemresan. Bedövningen var inte nådig på den tiden. Vid fikastunden smakade min våffla väldigt konstigt. Besvikelsen var stor. Sedan dess tycker jag inte om Pariservåffla.

Stiri

The Girl´s Dream

Mona was a young girl who lived in Mumbai. One night she saw the full moon rise, climbing slowly across the sky. The moonlight was flooding her father´s corn fields. It was so very beautiful that she praised God for all the wonderful things around her.

For her the moon seemed to be at a far distance. She looked at the moon and felt that somebody was sitting in it under the shadow of a tree. She had heard, ”There was an Old Women who lived there. How lonely she must be”, Mona thought for a while. She felt so sad to think of her.

Suddenly a moonbeam danced right into her room and bowed low and said, ”The Old Women on the moon has read your thougts and invites you for a visit. Won´t you come with me? I shall bring you back in few days.

Mona´s parents werw away on a visit and only the old servent was in the house. She joyfully accepted the invitation and said, ”But how shall I get there? The moon is miles away.

I shall take you there.All you do is to touth this magic moon rays and sit on my buck and by sunrise tomorrow we shall be to the moon.

Quickly Mona touched the magic rays and away she flew with the dancing. They crossed oceans and continents and Mona who knew her geography saw the outline of the world lade away. Higher and higher he moonbeam ascended. Stars and planets swirled past. She was so excited that she urged the moonbeam to fly faster and faster.

It was dark and rhe outline of the moon was clearly visible. The light grow brighter and brighter and Mona was almost blind by the shining glow. She could see deep valleys and craters and high mountains. She wondered how she would breathe and how the old woman lived. Doubtless, she had some magic powers. She knew that the glorious Sun reflected its light on the moon.

At last they reached the summit of the mountain and the exhausted moonbeam circled low and gently landed at the entrance of a beautiful castle made out of moon-stones. Each gem glitter in every hue and the enchantment of scene fascinated the girl.

A very old woman, her white flowing hair almost touching the ground, gently greeted the girl and bade her welcome. ”You are the first human who I have ever met. Are they all like you? I have watched the earth for millions of years. Tell me all you can about it. It is so lonely for me here.

”But how do you live here without air and water?” asked Mona.

My child, once you touch the magic moonstone, you need nothing. ” You can live here forever and not want anything.

Mona was a gentle and kind girl and had great compassion for the old woman. Every day she sat with the old woman and told her stories of life on earth. She described the snow-capped montains, the wide oceans, the green valleys, the bright meadows, the various beasts and the songs of the birds and the laughter of the children. But she sadly concluded that the earth was not all bliss as there was so much discord between different countries and much despair in the hearts of men.

The old woman listened carefully and said that humans would soon reach the moon too. Already she had seen strange shapes circling the hills. ”Of course, those are the space capsules. Tey are piloted by men called astronauts and I know that one is actually going to land on the moon very soon. They don´t need to touth the magic moonstone to survive here. They have oxygen tanks and all sorts of scientific instruments to help them.

The next morning, Mona was exploring a crater, looking for pretty gems when she heard a strange whirr and was astonished to see an unfamiliar contraption land bump near her. She knew it was some kind of a space capsule and gazed at the young astronaut with wonder. He in turn was so astonished to see a pretty young girl hopping among the craters that he nearly dropped his instruments.

Who are you and how did you land here? asked the astronaut.

Mona laughed and told her story. ”But don´t you want to go back to earth? I can take you with me.”

Oh, yes…I would like to return. But first I must say good-bye to the Old Woman on The moon. She will be so lonely without me.

She made the old woman a fond farewell and flew back to the beautiful earth with all its life.The old servant shook Mona awake with hard shake and said to her ”Wake up Mona, you have slept the whole day and it is night again and the moon is shining bright. Come and have your food.

Mona at once got up from her sleep and she jumped out of bed. She went to the window and saw if the old woman was still there. But she saw nothing but deep shadows. She sighed and said, ”Oh dear, I´ve only been dreaming.”

Yasmeen